Samarbete är en viktig byggsten för fintechs framtid. Utan strategiskt samarbete misslyckas så mycket som 95 procent av fintech-företagen i uppskalningsfasen (Capgemini 2018). I första hand beror detta på att fintech-företag ofta misslyckas med att integrera och distribuera lösningar utanför regionala och nationella regulatoriska gränser och misslyckas med att rikta in sig på kunder vid viktiga böjningspunkter (Strange och Rampell 2016).
Ofta kämpar fintech-startups för att säkra operativ hävstång, särskilt den betydande initiala investeringen som krävs för att bygga immateriella rättigheter (Lee och Shin 2018). Att förvärva finansiering i ett tidigt skede för proof-of-concept-utveckling är ett betungande hinder för många innovatörer.
Det förvärras för fintechs eftersom de ofta inte kan visa upp en beprövad affärsmodell och ibland kämpar för att hitta rätt marknad och bestämma kund / användardemografi som kan leverera värde. Även här kan reglering vara ett hinder. Vid utvecklingen av sina tekniska plattformar måste fintech-startups testa, konfigurera och designa applikationer som integrerar olika och vanligtvis heterogena tekniker.
Testning genom livesimuleringar och realistiska driftsförhållanden är en viktig del av utvecklingsprocessen, men dessa uppgifter kräver strategiska samarbeten och en gynnsam regulatorisk miljö (Zetzsche et al. 2017).
Denna typ av testning har vanligtvis inte setts positivt av tillsynsmyndigheter; Traditionellt skulle det kräva ett fullständigt licenssystem, vilket kan döda ett nytt fintech-företag innan det kommer ut ur startboxen.
Attityderna förändras dock. Regulatoriska sandlådeinitiativ har dykt upp i ett antal jurisdiktioner för att tillhandahålla en säker miljö för nystartade fintech-startups i ett tidigt skede för att genomföra verkliga marknadsräckvidds- och marknadsreaktionstester utan att få en fullständig licens (Dostov, Shoust och Ryabkova 2017).
Under de senaste tre åren, sedan Storbritanniens lagstiftningssandlåda öppnade sina dörrar 2016, har mer än 50 sådana initiativ dykt upp globalt. Dessa verktyg hjälper fintech-företag i ett tidigt skede att bygga upp de långsiktiga experimentfunktioner som är viktiga för innovation och möjliggör validerat lärande genom korta, loopade iterationer.
Regulatoriska sandlådor kan spela en annan avgörande roll i utvecklingen av fintech. När fler av dessa verktyg dyker upp kan de utformas för att hjälpa till att skapa ett sektorsövergripande, startup-vänligt, globalt fintech-ekosystem. I slutändan kan de bidra till att bryta ned den nuvarande regionalismen inom sektorn.
Många, om inte de flesta, av de fintech-referenser vi förlitade oss på är regionaliserade, och ingen tydlig ram för jämförande analys har ännu utvecklats. Löftet om fintech överväger vida riskerna, åtminstone på medellång till lång sikt. Fintech-innovationer kommer bara att bli mer genomgripande i vardagliga transaktioner när deras införande ökar och mer inkluderande och öppna regelverk gör det möjligt för dem att växa.
Etablerade finansinstitut har inget annat val än att ompröva sina strategiska val och marknader, vilket skapar möjligheter till strategiska samarbeten med nystartade fintech-företag.
En sammanhängande och pragmatiskt grundad diskussion mellan företag, fintech-entreprenörer och tillsynsmyndigheter i denna riktning bör syfta till att diskutera utvecklingen av fintech-trender, analysera förändringar i utbuds- och värdekedjor som skapats av fintech-erbjudanden och bedöma de nationella regleringsprocessernas inverkan på gränsöverskridande investerings- och innovationsresultat på olika marknader.
Att lösa spänningen mellan regulatoriska krav och konsumenternas acceptans kräver ett starkare fokus på affärsmodellsinnovation (Arner, Barberis och Buckley 2017). Utövare och analytiker som verkar i skärningspunkten mellan teknik, politik och finansiella tjänster har en särskilt viktig roll att spela. Mer arbete krävs för att utveckla verktygslådor för regelefterlevnad som gör det möjligt för fintech-startups att uppfylla komplexa, gränsöverskridande regulatoriska krav.
Det finns gott om möjligheter för innovationschefer att föra en dialog med tillsynsmyndigheter och öka medvetenheten om snabbt framväxande teknik och de konsekvenser de kan få för marknadens integritet, stabilitet och hållbarhet.
Fintechs har också något att erbjuda tillsynsmyndigheter. Eftersom många är inriktade på att utveckla mer konsumentcentrerade strategier är de på många sätt mer i kontakt med bankpubliken och dess behov. Kunskapsdelning mellan tillsynsmyndigheter och fintech-företag kan öka regulatorns medvetenhet om konsumentvanor, beteenden och önskemål.
Denna medvetenhet kan sedan bidra till byggandet av regelverk som bidrar till att bygga upp konsumenternas förtroende för fintech-plattformar. Å andra sidan kan innovationschefer hjälpa tillsynsmyndigheter att uppnå sina mål genom att integrera en beteendeinsiktsmetod i fintech-innovationer, maximera deras potential att skapa önskade beteendeförändringar (Lockton, Harrison och Stanton 2010).
Det kommer att krävas en målmedveten insats från både entreprenörer och tillsynsmyndigheter för att forma fintechs framtid och driva den i en produktiv riktning. Endast genom samarbets- och öppna metoder, kumulativt byggda på global fintech-intelligens, kan meningsfull anpassning av verktyg och processer möjliggöra tillväxt och uppskalning av fintech-produkter, tjänster och tillvägagångssätt.